söndag 5 april 2009

Halvvags igenom Indien


Nu ar jag ungefar halvvags.
2, 5 veckor har gatt.
Nu tycker jag om Indien bade mer oh mindre!
Och just nu ar det valdigt jobbigt att vara har, det ar nog slut mellan mig och Demba.
Det ar jobbigt som fan, och att jag ar i ett annat land nar det hander gor det inte enklare.
Jag vill bara vara med honom.
Vet att jag klarar av mitt liv bra utan honom, men jag vill att han ska vara vid min sida. Jamnt.
Har aldrig kant som jag gor for honom forut.
Han ar bara allt som...
Vi har varit med om sa mycket, mycket problem har det varit.
Men jag kanner mig saker pa att de gar att losa.
Faktiskt!
Jag alskar honom och jag vill bara vara med honom alltid. Alltid.

I alla fall... om Indien...
Det jag tycker ar mer jobbigt nu ar att de ar sa himla bossiga!
Faaaan, ar det nat jag hatar sa ar det nar nagon forsoker bestamma over mig!
Sen att jag inte ar fri. Jag ska inte ga ut sjalv helst.
Och ett par dagar sen nar jag och Katrina (en tjej fran Ryssland som ska stanna 6 man) kom hem sa kom det 5 killar som ville att vi skulle oppna. Forst forsokte de lura oss och sa att de va grannar som ville halsa pa oss. Sen blev de mer aggressiva och sa att om vi inte oppnar sa slar de in dorren! De sa att de ville ha sex med oss och en massa saker i den riktningen som vi inte ska ga in pa...
De sluta i alla fall med att vi ringde kontoret, nar de kom sprang dom.
Men jag tror anda, trots de har att jag borjar se de vackra hos Indien. Jag borjar sakta men sakert se det pa ett annat satt.
Jag tycker om manniskorna som jag ar med och mycket av de galna...
Jaa, Indien ar helt galet. Pa alla satt.
Sa ar du inte galen, kom inte hit!!!

onsdag 25 mars 2009

Indien


Nu har jag varit har i 1 vecka exakt!
Jag tycker om Indien men det ar svart, pa manga satt liknar det Afrika.
Det blir kanlsomassigt svart ofta, jag ifragasatter mina val och beteenden jamnt.
Och for hundrade gangen tanker jag att volontararbete ar omojligt!
Borjar lara kanna kulturen mer och mer, manniskorna ar snalla...
Pa ett satt trivs jag men kanner mig sa last pa platsen!!
Jag befinner mig inomhus jamnt, hemma eller pa jobbet, och det finns inget att se eller gora runt omkring, de finns bara likadana hus overallt. Thats it.
Sa blir uttrakad och frustrerad. Jag kanner mig inte fri.
Men jag ar anda glad att jag ar har!
Jag har borjat sakna mitt barn igen,
mycket.
Vill bara ha de tillbaka!
Men anda sa vill jag det inte.
Jag kanner mig som en hemsk person ocksa.
Jag har dodat mitt eget barn.
Det var mitt eget val.
Och det var inte ratt.
Det var inte ratt att behalla heller tycker jag.
Valet kandes omojligt att gora.
Jag saknar de sa...
sa mycket!
Saknar allt, illamaendet och trottheten,
dess narvaro, min karlek och narhet till det.
Det var den varsta tiden nagonsin i mitt liv.
Men samtidigt den basta.
Jag kommer alltid att undra vem du var.
Och alltid, alltid att alska dig.
Mitt barn.

måndag 16 mars 2009

India, here I come!!!

För att ge er en uppdatering av mitt förra deprimerande inlägg vill jag bara säga
att det faktiskt inte var sant!
Jag gjorde bort mig totalt!
När du äntligen kom tillbaka var allt så underbart.
Men NU, är det jag som sticker!
Fem veckor ska jag vara i Indien!
Jag är nervös, är inte tillräckligt förberedd tycker jag.
Och jag har brist på ideer.
Hoppas det går bra!
Åker alltså som volontär igen.
Fy faan vad jag kommer sakna dig!
I går pratade vi om att förlova oss ett tag efter att jag kommit tillbaka.
Jag är jätteglad.
Vill ha dig nära jämnt!!

måndag 9 mars 2009

Ännu ett deprimerande inlägg...

För två dagar sen var jag så himla glad!
Snaaart skulle du komma hem!
Jag längtade såååååå mycket!
Men då,
ännu en gång.
Ser jag ett nytt inlägg på din profil från en tjej.
Ännu en gång,
krossade du mig.
Du kommer väl säga att inget är sant.
Igen.
Jag är ett jävla vrak.
Kan inte sova på nätterna.
Faan vad jag önskar att jag inte tyckte om dig så mycket.
Jävla skit!
Tänker att jag kanske bara borde avsluta allt innan jag faller ännu djupare.
Innan jag når botten.

söndag 1 mars 2009

Ta mig till Afrika!

Ångesten förföljer mig.
Känns som att jag bara vill springa och gömma mig från livet.
Jag är rädd för allt just nu.
Men mest för misslyckanden.
Allt är så tungt.
Och jag är så himla trött!

Jag saknar dig!
Tänker på dig ständigt.
Fast du bara varit borta ett par dagar så känns det som en evighet.
Känner mig så lycklig när jag är med dig.

Jag tycker inte om mitt liv i Sverige.
Det är så svårt för mig här.
Så mycket krav och press.
Jag saknar Afrika. Och friheten.

onsdag 25 februari 2009

Rädd och kär.

Desto djupare jag faller, desto räddare blir jag.
Om du ljuger,
så är du en grym skådespelare.
För du lurar mig.
Jag tror på varenda ord du säger.
Du verkar underbar.
För bra för att vara sann.
Desto djupare jag faller, desto ondare kommer jag att få.
Om du ljuger.

Jag har aldrig varit så kär!
Det liksom sprudlar i mig jämnt.
Vill bara vara med dig alltid.
Jag älskar dig!

torsdag 19 februari 2009

Alla hjärtans dag! Magda <3 Demba

Den bästa dagen någonsin!!
Nästan!
Allt var så bra...
Först följde du med mig på en promenad.
Eller jag tvingade med dig, rättare sagt. Ut i kylan!
Vi pratade mycket.
Jag fixade tacos och en god efterrätt.
Med ljus och rosor...
Så skrev jag en dikt till dig,
den blev ganska bra!
Personlig...
Av dig fick jag ett fint kort, chocklad och en ros.
Det typiska!
Men det gör ju inget såklart!
Vi åt och hade mysigt.
Pratade.
Jag låg i din famn och kollade på TV.
Vi kändes nära.
Det var fint.
Vi kysstes.
Du tog mig till sängen.
Jag låg i din famn en stund till innan.
Du sa:
-Fuuck... med en suck.
- What is fuck?
- Nothin.
-Fuck! Come on! Fo real! What is fuck?
- I just... I just feel you closer to me you know.
-Hmm. sa jag och log.

Seen... jaa. Ni förstår ju!
Bra var det i alla fall.
Och fint.

Efteråt var klockan ungefär två på natten.
Då drog jag med mig han ut för hans första pulkaåkning!
Jävla afrikan!
Eller pulka och pulka, soppåseåkning då!
Det var roligt!
Han tyckte om det...
Vi skrattade mycket och barnslade oss.
Gullade som ett sånt där löjligt par ni vet som man rullar ögonen åt!
Ett sånt par har vi blivit!
Ibland i alla fall.
Men det gör inget!
Den här dagen kände jag verkligen att faan vad jag älskar honom nu!
Faaan vad jag är kär!
Det trodde jag aldrig!
Lyckliga mig...

När vi skulle sova låg vi och pratade ett tag innan.
Du höll om mig.
Stämningen kändes verkligen kärleksfull.
Du smekte mina armar och sen ner på min mage...
Då. Helt plötsligt från ingenstans högg du med dina ord.
Stämningen blev i nästa sekund kall och tom.
- Fuck älskling! You fucking killed the baby!
Jag stelnade till och vände mig om i sängen.
Kände att när som helst, så kommer jag gråta.
Minnena från aborten kom tillbaka.
Och skulden.
Jag vände mig om igen med tårarna rinnande nerför kinderna.
-Why did you say that?
När han såg att jag grät omfamnade han mig igen.
-Förlåt älskling! I didnt mean it that way! I'm sorry! Ok? Förlåt! Dont worry, we will have another baby! Dont cry... I'm sorry.
Han kysste mig på kinden och torkade bort mina tårar.
Kanske är de sant, att vi får ett annat barn.
Men jag kommer aldrig få tillbaka DET barnet.
Jag låg vaken ett tag och tänkte.
Men efter hans tröstande kände jag mig lugn.
Fast det var en okänslig sak att säga.
Så jag somnade...
ZzzZZZzzzzZzzZZZZZzz.