Rädd och kär.

Desto djupare jag faller, desto räddare blir jag.
Om du ljuger,
så är du en grym skådespelare.
För du lurar mig.
Jag tror på varenda ord du säger.
Du verkar underbar.
För bra för att vara sann.
Desto djupare jag faller, desto ondare kommer jag att få.
Om du ljuger.

Jag har aldrig varit så kär!
Det liksom sprudlar i mig jämnt.
Vill bara vara med dig alltid.
Jag älskar dig!

Alla hjärtans dag! Magda <3 Demba

Den bästa dagen någonsin!!
Nästan!
Allt var så bra...
Först följde du med mig på en promenad.
Eller jag tvingade med dig, rättare sagt. Ut i kylan!
Vi pratade mycket.
Jag fixade tacos och en god efterrätt.
Med ljus och rosor...
Så skrev jag en dikt till dig,
den blev ganska bra!
Personlig...
Av dig fick jag ett fint kort, chocklad och en ros.
Det typiska!
Men det gör ju inget såklart!
Vi åt och hade mysigt.
Pratade.
Jag låg i din famn och kollade på TV.
Vi kändes nära.
Det var fint.
Vi kysstes.
Du tog mig till sängen.
Jag låg i din famn en stund till innan.
Du sa:
-Fuuck... med en suck.
- What is fuck?
- Nothin.
-Fuck! Come on! Fo real! What is fuck?
- I just... I just feel you closer to me you know.
-Hmm. sa jag och log.

Seen... jaa. Ni förstår ju!
Bra var det i alla fall.
Och fint.

Efteråt var klockan ungefär två på natten.
Då drog jag med mig han ut för hans första pulkaåkning!
Jävla afrikan!
Eller pulka och pulka, soppåseåkning då!
Det var roligt!
Han tyckte om det...
Vi skrattade mycket och barnslade oss.
Gullade som ett sånt där löjligt par ni vet som man rullar ögonen åt!
Ett sånt par har vi blivit!
Ibland i alla fall.
Men det gör inget!
Den här dagen kände jag verkligen att faan vad jag älskar honom nu!
Faaan vad jag är kär!
Det trodde jag aldrig!
Lyckliga mig...

När vi skulle sova låg vi och pratade ett tag innan.
Du höll om mig.
Stämningen kändes verkligen kärleksfull.
Du smekte mina armar och sen ner på min mage...
Då. Helt plötsligt från ingenstans högg du med dina ord.
Stämningen blev i nästa sekund kall och tom.
- Fuck älskling! You fucking killed the baby!
Jag stelnade till och vände mig om i sängen.
Kände att när som helst, så kommer jag gråta.
Minnena från aborten kom tillbaka.
Och skulden.
Jag vände mig om igen med tårarna rinnande nerför kinderna.
-Why did you say that?
När han såg att jag grät omfamnade han mig igen.
-Förlåt älskling! I didnt mean it that way! I'm sorry! Ok? Förlåt! Dont worry, we will have another baby! Dont cry... I'm sorry.
Han kysste mig på kinden och torkade bort mina tårar.
Kanske är de sant, att vi får ett annat barn.
Men jag kommer aldrig få tillbaka DET barnet.
Jag låg vaken ett tag och tänkte.
Men efter hans tröstande kände jag mig lugn.
Fast det var en okänslig sak att säga.
Så jag somnade...
ZzzZZZzzzzZzzZZZZZzz.

(2009-02-11)

Så många gånger,
har jag svikit löften jag lovat mig sjäv.
Därför litar inte jag på mi själv längre.
För jag vet att jag bara ljuger.
Eller jag och jag...
Jag vill ju bry mig!
Faktiskt!
Men någonting i mig låter mig inte göra det.
Jag har tagit beslutet om och om igen.
Att NU, nu ska jag hjälpa mig själv.
Ta bra hand om mig själv.
Kämpa.
Nu jävlar!

Jag förstår inte hur det fortfarande kan ta emot så mycket.
När jag så väldigt gärna vill!
Jag vill leva!

Jag vet vad som behöver göras,
och hur jag kan göra det.
Ändå gör jag det inte.
Varför?
För att jag är feg?
Kanske.
Jag vill inte vara feg.
Faaaan.

I miss you so much my child...

I miss you being a part of...
my mind,
my body,
and my soul.

I miss feeling...
your presents,
your love,
and your heartbeat.

I miss knowing that...
I am your mother,
that you are my child,
and simply that you are there.

I miss seing you...
everytime I close my eyes,
in my dreams,
and in my future.

I will never again...
but I will always love you.